Herre och mästare över mitt liv, tag bort ifrån mig lättjans, modlöshetens, maktlystnadens och de tomma ordens ande.

Skänk mig din tjänare kyskhetens, ödmjukhetens, tålamodets och kärlekens Ande.

O, Herre och konung, låt mig se mina synder och inte döma min broder, ty välsignad är Du i evigheters evighet. Amen

Denna bön, Efraim Syrierns bön, ber vi under fastan tillsammans i Gudstjänsten.
Vi ska titta på den inledande vädjan i bönen om att bli befriade från lättjans, modlöshetens, maktlystnadens och de tomma ordens ande. Hur kan dessa till synes omoderna beskrivningar gestalta sig i våra liv?

Lättjan, frånvaron av att bry sig. ”Problemet är inte de onda människorna utan de goda människornas tystnad” – Dr Martin Luther King
Lättjan gör oss blasé. Inte mycket utanför mitt egna får mig att reagera, känna eller agera. Den som är blasé är liknöjd. Nöjd som ett lik, dvs känslolös. Lättjan är förödande både för mig själv och min omgivning för den förintar tacksamheten. Den lättjefulle drabbas snart av modlöshetens gift. Det är väl klart att den som drabbats av känslan att saker och ting inte har någon direkt mening också kommer uppleva modlöshet. Modlösheten för med sig att allt kläs i grått. Färgerna, fågelsången och glädjen lyser med sin frånvaro. Inte därför att de upphört utan därför att modlöshetens virus gör det omöjligt för den modlöse att uppfatta dem.

Precis som asfalten saknar den förmågan som jorden äger, att dricka av det livgivande vattnet och bära frukt, så har den modlöses inre förlorat förmågan att glädjas.
När hjärtat vandrat så här långt är maktlystnaden inte långt borta. Brist leder alltid till kompensation. Den som har värk i ett ben kompenserar genom att belasta sitt andra ben mer. Den snedbelastningen leder snart till ryggvärk som leder till mer kompensation. Allt började med smärtan. På samma sätt kommer den modlöse kompensera sin smärta med en destruktiv attityd. Ingen vill väl i grund och botten vara ond eller maktlysten, åtminstone är de nog inte många. Men för den modlöse så börjar kompensationen ta sig uttryck i att man blir maktlysten. Som Peter Halldorf uttrycker det i Heligt år. ”Allt bedöms utifrån mina behov, mina åsikter och mina önskningar.”

För att kunna leva ut all denna fokus på det egna så måste man ta ”det”, ta makten, styra så att det blir som jag vill. Det räcker inte med att vara och vänta.
Sist kommer de tomma ordens ande. Vad hjärtat är fullt av talar munnen sa Jesus. Vi har alla mött människor och ibland varit dem själva, dessa som med sin mun sprider skogsbränder i alla sammanhang. Inget i vår makt kan bryta ner och bygga upp så snabbt som våra ord. Om dåren teg skulle också han räknas bland de visa säger kung Salomon i ordspråksboken.

Om processen som beskrivits ovan fått ha sin gång så kommer munnen tala den tomhet som hjärtat upplever. Låt oss därför be att Herren bevarar oss från dessa själens fyra sjukdomar.

Magnus