Skänk mig din tjänare kyskhetens, ödmjukhetens, tålamodets och kärlekens Ande.

Denna andra del i fastebönen inleder Efraim Syriern med att be om kyskhetens ande. Vad innebär det att vara kysk? Svenska akademins definition lyder; sexuellt avhållsam, ren, oskyldig, enkel, flärdfri. Jag tror vi bedrar oss själva om vi tror att detta endast handlar om sex, om sexuell avhållsamhet. Jag tror att det snarare handlar om det som de tidiga fäderna beskrev som att vara ett i sinnet. Att inte vara splittrad i sitt inre, ständigt sökandes nya kickar, ny tillfredsställelse, som en själens sockerberoende där man snabbt blir mätt men genast blir hungrig igen. Kyskheten talar om ett avstannande, en helhet, ett idisslande. Själen har funnit riktig föda och likt kon lagt sig ner för att tugga och få näring. Ur kyskheten strömmar ödmjukheten fram likt ett friskt källsprång.

– Varför? Kyskheten, den helhet och enkelhet som själen börjar uppleva ger sakta människan synen tillbaka. De inre ögonen får plötsligt ljus. Man börjar se sig själv, andra och livet med en annan klarhet. En ödmjukhet inför alltings storhet infinner sig. När jag slutar springa och jaga och istället kan vara, kan jag plötsligt se storheten i att vara människa, samtidigt som jag förstår min litenhet och min sårbarhet. Denna hjärtats jordmån är en god växtplats för ödmjukheten.

Vi önskar alla vinna hela världen på något sätt. Att ödmjuka sig kan upplevas som att släppa greppet, att överge kontrollen över händelseförloppet i livet. Om inte jag är min egna lyckas smed hur ska det då gå för mig? Vi måste ju alla bli något, lyckas. Hör Jesu ord i bergspredikan, saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden. Vilken tröst de orden bär med sig. Du behöver inte hinna eller vinna. Du får lov att vara och betrakta. Den som är blind för sina egna brister är snabb att fälla domar över andra skriver Peter Halldorf i Heligt år.

I en tid som kräver allt mer snabbhet och effektivitet kan det upplevas kontra produktivt med tålamod. Men lär oss inte livet och vår egna högst personliga erfarenhet oss att tålamodet är en av livets källor. Hur kan man stressa eller effektivisera fram ett barns tal eller de stapplande första stegen? Alla var vi beroende av att man hade tålamod med oss. Livet växer paradoxalt snabbast i tålamodet.

Kanske just därför att livets källa och ursprung är tålamodet själv. Gud är tålmodig. Han som är livet låter oss i honom finna livet och i livet finner vi respekt för allt levande. Det vi respekterar och värdesätter kommer vi också ha tålamod med. På tålamodets fasta grund kröns livet med det som strålar klarare och är värdefullare än allt annat. Kärleken.

Paulus ord om kärleken i 1 Korinterbrevet är välkända. Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt eget, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda. Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen. Den bär allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting. Kärleken upphör aldrig.

Magnus