Denna andra del i fastebönen inleder Efraim Syriern med att be om kyskhetens ande. Vad innebär det att vara kysk? Svenska akademins definition lyder; sexuellt avhållsam, ren, oskyldig, enkel, flärdfri. Jag tror vi bedrar oss själva om vi tror att detta endast handlar om sex, om sexuell avhållsamhet. Jag tror att det snarare handlar om det som de tidiga fäderna beskrev som att vara ett i sinnet. Att inte vara splittrad i sitt inre, ständigt sökandes nya kickar, ny tillfredsställelse, som en själens sockerberoende där man snabbt blir mätt men genast blir hungrig igen. Kyskheten talar om ett avstannande, en helhet, ett idisslande. Själen har funnit riktig föda och likt kon lagt sig ner för att tugga och få näring. Ur kyskheten strömmar ödmjukheten fram likt ett friskt källsprång.

- Varför? Kyskheten, den helhet och enkelhet som själen börjar uppleva ger sakta människan synen tillbaka. De inre ögonen får plötsligt ljus. Man börjar se sig själv, andra och livet med en annan klarhet. En ödmjukhet inför alltings storhet infinner sig. När jag slutar springa och jaga och istället kan vara, kan jag plötsligt se storheten i att vara människa, samtidigt som jag förstår min litenhet och min sårbarhet. Denna hjärtats jordmån är en god växtplats för ödmjukheten.

Vi önskar alla vinna hela världen på något sätt. Att ödmjuka sig kan upplevas som att släppa greppet, att överge kontrollen över händelseförloppet i livet. Om inte jag är min egna lyckas smed hur ska det då gå för mig? Vi måste ju alla bli något, lyckas. Hör Jesu ord i bergspredikan, saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden. Vilken tröst de orden bär med sig. Du behöver inte hinna eller vinna. Du får lov att vara och betrakta. Den som är blind för sina egna brister är snabb att fälla domar över andra skriver Peter Halldorf i Heligt år.

I en tid som kräver allt mer snabbhet och effektivitet kan det upplevas kontra produktivt med tålamod. Men lär oss inte livet och vår egna högst personliga erfarenhet oss att tålamodet är en av livets källor. Hur kan man stressa eller effektivisera fram ett barns tal eller de stapplande första stegen? Alla var vi beroende av att man hade tålamod med oss. Livet växer paradoxalt snabbast i tålamodet.

Kanske just därför att livets källa och ursprung är tålamodet själv. Gud är tålmodig. Han som är livet låter oss i honom finna livet och i livet finner vi respekt för allt levande. Det vi respekterar och värdesätter kommer vi också ha tålamod med. På tålamodets fasta grund kröns livet med det som strålar klarare och är värdefullare än allt annat. Kärleken.

Paulus ord om kärleken i 1 Korinterbrevet är välkända. Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt eget, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda. Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen. Den bär allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting. Kärleken upphör aldrig.

Magnus

Skänk mig din tjänare kyskhetens, ödmjukhetens, tålamodets och kärlekens Ande.

O, Herre och konung, låt mig se mina synder och inte döma min broder, ty välsignad är Du i evigheters evighet. Amen”

Denna bön, Efraim Syrierns bön, ber vi under fastan tillsammans i Gudstjänsten.
Vi ska titta på den inledande vädjan i bönen om att bli befriade från lättjans, modlöshetens, maktlystnadens och de tomma ordens ande. Hur kan dessa till synes omoderna beskrivningar gestalta sig i våra liv?

Lättjan, frånvaron av att bry sig. ”Problemet är inte de onda människorna utan de goda människornas tystnad” – Dr Martin Luther King
Lättjan gör oss blasé. Inte mycket utanför mitt egna får mig att reagera, känna eller agera. Den som är blasé är liknöjd. Nöjd som ett lik, dvs känslolös. Lättjan är förödande både för mig själv och min omgivning för den förintar tacksamheten. Den lättjefulle drabbas snart av modlöshetens gift. Det är väl klart att den som drabbats av känslan att saker och ting inte har någon direkt mening också kommer uppleva modlöshet. Modlösheten för med sig att allt kläs i grått. Färgerna, fågelsången och glädjen lyser med sin frånvaro. Inte därför att de upphört utan därför att modlöshetens virus gör det omöjligt för den modlöse att uppfatta dem.

Precis som asfalten saknar den förmågan som jorden äger, att dricka av det livgivande vattnet och bära frukt, så har den modlöses inre förlorat förmågan att glädjas.
När hjärtat vandrat så här långt är maktlystnaden inte långt borta. Brist leder alltid till kompensation. Den som har värk i ett ben kompenserar genom att belasta sitt andra ben mer. Den snedbelastningen leder snart till ryggvärk som leder till mer kompensation. Allt började med smärtan. På samma sätt kommer den modlöse kompensera sin smärta med en destruktiv attityd. Ingen vill väl i grund och botten vara ond eller maktlysten, åtminstone är de nog inte många. Men för den modlöse så börjar kompensationen ta sig uttryck i att man blir maktlysten. Som Peter Halldorf uttrycker det i Heligt år. ”Allt bedöms utifrån mina behov, mina åsikter och mina önskningar.”

För att kunna leva ut all denna fokus på det egna så måste man ta ”det”, ta makten, styra så att det blir som jag vill. Det räcker inte med att vara och vänta.
Sist kommer de tomma ordens ande. Vad hjärtat är fullt av talar munnen sa Jesus. Vi har alla mött människor och ibland varit dem själva, dessa som med sin mun sprider skogsbränder i alla sammanhang. Inget i vår makt kan bryta ner och bygga upp så snabbt som våra ord. Om dåren teg skulle också han räknas bland de visa säger kung Salomon i ordspråksboken.

Om processen som beskrivits ovan fått ha sin gång så kommer munnen tala den tomhet som hjärtat upplever. Låt oss därför be att Herren bevarar oss från dessa själens fyra sjukdomar.

Magnus

Fastan återfinns i alla stora religioner och har varit en naturlig del av kristendomen ända från dess födelse. Jesus säger själv i bergspredikan i Matteus evangelium kapitel 6; att när ni fastar se då inte så dystra ut. Fastan hjälper oss att fästa blicken på det som så lätt drunknar i vardagens alla måsten. Allt som vi tycks behöva, allt som vi tycks behöva vara. Det är som att den inre friden och stillheten omges av lager på lager av måsten och oro likt en lök med sina många lager. Fastan hjälper oss att skala av en del av dessa lager.

Välkommen att vara med i vår fasta. Är du ovan så börja i det lilla, kanske avstå från frukosten eller lunchen. Drick mycket och försök att stanna upp under den tiden du annars skulle lagt på att förbereda, tillaga och äta din mat. Betrakta dina måsten, det som stressar och oroar dig.

Överlämna detta till Gud och be gärna sinnesrobönen;
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.

Eller Jesus bönen;
Herre Jesus Kristus Guds son förbarma dig över mig.

Unna dig tid att under några minuter per dag stanna upp och vara i dessa böner. Låt Gud verka i ditt inre med sin nåd och med sitt ljus.

Detta är vad vi önskar att fastan ska verka i dig.
Välkommen att vara med oss i fastan.

Magnus

Kärleken förvandlade mig

Jonas Gustafsson, 31 år, Göteborg

Tre ord som beskriver dig:
Allvarlig, empatisk och social

Hur kommer det sig att du hamnade här?
Det började, för ungefär ett och ett halvt år sen. Jag hade precis avbrutit min behandling efter tre månader och åkt hem, till en tom lägenhet i Majorna. Jag var nykter och drogfri, men det var inte positivt, allt var kaos. Jag visste inte vad det innebar att leva. Jag bar på en existentiell smärta, hade inga verktyg för livet. Det fanns ingen fast punkt i mitt liv och jag var väldigt rädd och jag bar på skam över den jag var och över var jag hade hamnat i livet.

För mig själv var jag den personen som gjorde andra illa, den som ljög. Det kändes som att det vilade ett straff över mig, i mina egna ögon var jag bara ond och oälskad och oönskad.
Jag försökte börja arbeta men det gick inte. Jag kunde inte hålla uppe fasaden. Min panikångest hade eskalerat och jag var svag. Det var ett snurrande i huvudet, en känsla av att dö, en känsla av att bli galen. Jag blev hypokondrisk, trodde allt gjorde mig sjuk hela tiden. Jag låg i princip bara hemma och var rädd för att gå ut.

Jag hade varit hemma från behandlingen ett par månader när det var en vän som såg att jag var trasig och illa ute i livet. Han hade tidigare varit på retreat med Lennart Pettersson (som är direktor på Linneahuset) och frågade om jag ville följa med på gudstjänst i Linneakyrkan. Så jag följde med. Jag hoppades på att hitta något som kunde förändra mitt liv. Jag hoppades på att hitta livet igen.

Varför hittade du det inte tidigare?
Jag hade ju varit på ett kristet behandlingshem, men jag var så otroligt trasig själsligt och bar på en rastlöshet, på skuld, skam och ångest och mådde dåligt. Jag hade försökt men hittade inte befrielsen som jag behövde. Jag trodde att Gud inte tyckte om mig. Så jag sprang hela tiden och fick ingen frid med Gud. Och då är det svårt att vara på ett kristet behandlingshem.

Hur slutade du springa?
Jag tror att processen började första gången jag kom till Linneakyrkan. Då mötte Gud mig. Jag fick möta friden. Jag mådde bättre efter jag varit där. Jag såg att människorna hade något. Kanske var det så att jag bara inte visste hur man skulle leva. Så jag blev nyfiken på människorna som var där. Samtidigt som det har varit en process att sluta springa har jag även fått uppleva att Gud har mött mig vid specifika tillfällen. Där jag vet att han har förändrat mig, inuti!

Det har varit möten med Gud i gudstjänsten, kärleken från människor runt omkring, relationerna med människorna, relationen till personer som jag sett att jag kunnat lita på, som jag kunnat ringa när ångesten varit riktigt djup.

Men det har inte varit lätt att möta. Det har varit smärtsamt. Jag har varit otroligt osäker på om det verkligen bär. Osäker på Guds existens. Tidigare har jag alltid varit tvungen att prestera, prestera allt i livet, tvinga fram resultat, även i relation med Gud. Men det jag fick se var att Gud lever i människors liv. Jag har fått uppleva att jag fått ord av uppmuntran och jag har fått möta Gud och Guds godhet.

Vad fick dig att uppleva att det var ett liv i människor och inte en prestation?
Gud gjorde saker som vi själva inte kunnat göra. Jag har mött en kärlek och värme från människor som är verklig. Det handlade inte om åsikter, rätt och fel, utan det handlade om att Gud kan förvandla en människas liv.

Jag fick uppleva hur Guds kärlek återspeglades här på jorden. I mötet med människor har jag mött förståelse och förlåtelse. Den absolut starkaste känslan är känslan av tillhörighet och acceptans. Att människorna runt omkring mig litar på mitt eget växande, att Gud gör jobbet på min insida. Det som blivit tydligt för mig är nåd, barmhärtighet och rättfärdighet och att jag har fått det som gåva.

Hur skulle du beskriva nåd?
Nåd för mig är att trots att jag inte kan älska mig själv, trots att jag är den jag är, trots alla fel jag gjort, trots min egen självkänsla, så är Gud barmhärtig och Han valde att dö för att jag skulle få frid!!

Då kan jag se mig i ljuset av det och se att han ser på mig, att han ser på mig som skuldfri och syndfri, trots att jag inte är det. Trots att jag känt mig elak och oälskad och rent av ond, så mötte han mig, med nåd och jag fick frid. Att få frid med Gud, att få känna sig älskad av Gud, är den största gåvan!

Hur ser du på ditt liv idag?
När jag känner mig älskad av Gud och mina medmänniskor så har livet nått en mening. Den kärleken vill jag ge vidare och utvecklas i. Jag vet idag att jag kan befinna mig i en hopplöst mörk situation och då räcker det att en människa som Gud bor i gör inträde. Väldigt mörka känslor kan mötas med förbön eller samtal där hoppet och kärleken är starkare.

Så meningen med mitt liv är att lära känna Gud bättre, att utvecklas i kärleken och att leva ut den kärleken i världen. Gud är på riktigt! Sen är livet inte lätt, det finns ju fortfarande mörka stunder men vad jag upptäckt är att i Guds kärlek, i hans frid är jag otroligt stark.

Tidigare visste jag inte vad det innebar att leva men idag försöker jag. Livet innebär inte att jag ska bli stor och stark utan att Gud ska bli stor och stark i mig. Jag försöker få ett hjärta som slår med Gudshjärta!

- Anneli, Linneahuset

Jag ber att 2012 ska bli ett år med fortsatt vandring med Gud. Att vi i Linneahuset och Linneakyrkan kan fortsätta fokusera på Gud och låta honom leda oss i det vi gör. Att börja i det lilla och se hur det växer. Att vi i vår vilja att göra saker ändå kan stanna upp och lyssna till Gud och inte springa på i egen kraft. Jag ber för min egen del att jag kan utvecklas i min relation till Gud och i tilliten på att han bär allt i sin hand. Det ska bli ännu ett spännande år tillsammans med Gud!

- Anneli

I huset har jag själv arbetat mycket med att inte stressa fram något bara för att det ska göras. Jag har en fyraårig universitetsutbildning i ryggen och allt vad världsligt är så ”borde” jag väl ha skaffat mig ett jobb och börjat tjäna pengar etc. allt vad man ”borde” här i samhället. Men jag har valt, på grund av att jag tror att det är vad Gud vill, att lägga min tid här i huset. Att börja bygga på något för Gud och för andra människor, snarare än för min egen skull. Det kan tyckas dumt, att jag inte gjort något vettigt och bara kastat bort mitt liv och den utbildning jag har.

Men jag har fått äran att möta tre människor i behov. Tre människor som på sina sätt kämpar med livet, kämpar med att ta sig framåt och bli upprättade till de underbara människor de är. Jag har haft förmånen att sakta i deras takt, med Gud och med det jag bär på att hjälpa dem. Hade jag inte haft min utbildning hade jag inte kunnat göra det, hade jag inte haft Gud hade jag inte kunnat göra det och hade jag inte varit här hade jag inte kunnat göra det.

Så det som i mina ögon framförallt har hänt den här terminen är att Gud har fått verka i människor och liv har förändrats till något bättre. Även mitt. Tack Gud för allt!

- Anneli